Från forskning till övning
I början av 1900-talet hade almen till stor del försvunnit från skogar och landskap, och den var föremål för ett intensivt forsknings- och odlingsarbete. Vetenskapsmän från hela världen ägnade hela karriären åt att forska på almsjukan och att söka efter resistens.
Dagens framsteg i uppdragningen av högresistenta almar har sitt ursprung i denna världsomfattande forskning som sträcker sig långt tillbaka i förra århundradet.
Almens lämplighet som stadsträd stod i centrum för odlarnas arbete.
Framgångarna för resista®-almarna baseras på det arbete som välkända vetenskapsmän och odlare har uträttat, med lyckosamma korsningar mellan amerikanska, europeiska och asiatiska almsorter.
L Ä S M E R >
I Europa startade 1928 ett första, holländskt odlingsprogram av de unga forskarna Christine Buisman och Johanna Westerdijk. Denna forskning fortsattes senare av Hans Heybroek vid Dorschkamp Forschungsinstitut fram till dennes pensionering 1992. Många av de almsorter som finns idag i Europa kommer från detta odlingsarbete. Hit hör de mindre resistenta sorterna ’Commelin’ och ’Groeneveld’ och sorter med medelhög resistens som ’Lobel’, ’Clusius’, ’Dodoens’ och ’Plantyn’. År 1989 kom den högresistenta sorten ’Columella’, en pelarform med inrullade blad.
Ett annat europeiskt almodlingsprogram startades sent på 1970-talet av Lorenzo Mittempergher och Alberto Santini i Florens, Italien. Tanken bakom detta var att man skulle kunna utveckla egna resistenta sorter för medelhavsklimatet. Det antogs att inte alla nya sorter från det holländska odlingsprogrammet kunde klara det tidvis mycket torra och heta klimatet i Italien. Sorten ’Fiorente’ kommer från det italienska odlingsprogrammet.
I Spanien bedrivs ett odlingsarbete sedan 1993 av vetenskapsmannen Luis Gil, som korsar den i Spanien inhemska Ulmus minor med resistensgivande asiatiska almar.
I Amerika började 1937 lantbruksdepartementet USDA att i omfattande försök testa Ulmus ’Americana’ av olika ursprung och hitta resistenta träd.
Vid universitetet i Madison, Wisconsin, startade Gene Smalley ett omfattande odlingsprogram 1957. Man kom över almsorter med ursprung från hela världen, vilka testades avseende resistensen för att uppnå två initiala mål.
Det var endast inympningen av almar med asiatiskt ursprung som resulterade i riktigt hög resistens. I sin evolutionshistoria hade de asiatiska almarna under flera tusen års tid haft kontakt med Ophiostoma ulmi och Ophiostoma novo-ulmi och hade haft tid på sig att utveckla tekniker för att skydda sig.
År 1977 kom Ray Guries till universitetet i Madison och arbetade tillsammans med Gene Smalley, fram till dennes pensionering 1996, i odlingsprogrammet. Under märkesnamnet resista® finns vissa högresistenta sorter tillgängliga i Europa från odlingsarbetet där. Hit hör sorterna ’New Horizon’, systersorten ’Rebona’, sorten ’Cathedral’ samt ’Rebella’.
Det tredje, stora odlingsprogrammet vid Morton Arboretum i Chicago, Illinois, startades 1972 av George Ware. Morton Arboretum har en mycket stor samling av almar från olika ursprung med europeiska, amerikanska och asiatiska almar. Publicerade sorter från odlingsprogrammet är t.ex. ’Danada Charm’ eller ’Morton Glossy’.
Det skall nämnas att det också fanns andra odlingsprogram i USA, Kanada, Ryssland och Frankrike, och från Frankrike kommer t.ex. Sorten ’Lutèce’.
Det finns inget annat trädslag där lika mycket odlingsarbete har lagts ned. Många framstående vetenskapsmän har ägnat hela sitt arbetsliv åt forskning runt almsjukan och åt sökning efter resistenta almar. Idag finns det många almsorter med god resistensnivå tillgängliga, och säkert kommer de att bli fler framgent.