Svaret från vetenskap och praxis
Motmedel sökes
Redan kort efter upptäckten och beskrivning av orsaken till almsjukan år 1920 arbetade vetenskapsmän världen över med detta problem, eftersom miljoner träd torkade ut och måste tas ned. Det fanns två metoder – hjälp på kemisk väg eller uppodling av nya sorter som är resistenta mot sjukdomen.
Bakslag och besvikelser
I den första metoden finns det bara ett medel som kan sprutas på träden. Behandlingen är mycket dyr och måste upprepas varje år. Detta lönar sig endast för särskilt vackra parkträd.
Vägen mot att ta fram resistenta almar var lång. Vid odling av nya resistenta almar gav träden först upphov till besvikelse p.g.a vitalitets-, form- eller habitus-brister. Det dröjer dessutom länge tills att en ny korsning kan visa sitt värde – minst 15 år! Och långt fler än 100.000 korsningar har tagits fram hittills, de flesta i Amerika.
Almar i bagaget
I USA år 1958 började prof. Eugene B. Smalley vid Madison University i Wisconsin / USA forska på almsjukan och på odling av resistenta träd. Först samlade han in hundratals olika almslag och underarter från hela världen, främst Asien. Därefter utfördes korsningar och inympning av korsningarna med sjukdomen i samarbete med dr Ray Guries. Till sist testades de framtagna korsningarna avseende alla övriga egenskaper. Världen över klarade färre än 100 korsningar denna procedur.
Grunden till vår framgång
Tillsammans med Smalley och Guries valde vi ut ca 50 korsningar som verkade vara lämpliga för Europa. Vi testade samtliga ytterligare en gång avseende resistensen. Detta var en nödvändighet eftersom sjukdomsförloppet ter sig annorlunda beroende på klimatet och också sjukdomens aggressivitet kan variera. Vi kunde kontrollera endast färre än 10 sorter fram till anmälan om EU-sortskydd med efterföljande marknadsföringsmöjlighet.
