{"id":4296,"date":"2017-02-02T14:49:32","date_gmt":"2017-02-02T13:49:32","guid":{"rendered":"http:\/\/resista-ulmen.com\/forschung\/"},"modified":"2018-01-25T17:38:15","modified_gmt":"2018-01-25T16:38:15","slug":"forskning","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/resista-ulmen.com\/sv\/forskning\/","title":{"rendered":"Forskning"},"content":{"rendered":"

Fr\u00e5n forskning till \u00f6vning<\/h1>\n

 <\/p>\n

\n
\n

I b\u00f6rjan av 1900-talet hade almen till stor del f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n skogar och landskap, och den var f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r ett intensivt forsknings- och odlingsarbete. Vetenskapsm\u00e4n fr\u00e5n hela v\u00e4rlden \u00e4gnade hela karri\u00e4ren \u00e5t att forska p\u00e5 almsjukan och att s\u00f6ka efter resistens.<\/p>\n

Dagens framsteg i uppdragningen av h\u00f6gresistenta almar har sitt ursprung i denna v\u00e4rldsomfattande forskning som str\u00e4cker sig l\u00e5ngt tillbaka i f\u00f6rra \u00e5rhundradet.<\/p>\n<\/div>\n

\n

Almens l\u00e4mplighet som stadstr\u00e4d stod i centrum f\u00f6r odlarnas arbete.<\/p>\n

Framg\u00e5ngarna f\u00f6r resista\u00ae-almarna baseras p\u00e5 det arbete som v\u00e4lk\u00e4nda vetenskapsm\u00e4n och odlare har utr\u00e4ttat, med lyckosamma korsningar mellan amerikanska, europeiska och asiatiska almsorter.
\n 
\nL \u00c4 S   M E R  ><\/span><\/u><\/a><\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n

\"\"\/
<\/span><\/span><\/div><\/a><\/div>
\"\"\/
<\/span><\/span><\/div><\/a><\/div>
\"\"\/
<\/span><\/span><\/div><\/a><\/div>
<\/div><\/div>\n
\n
\n<\/a>\u00d6nskem\u00e5let att kunna bibeh\u00e5lla detta tr\u00e4dslag, varav 80% hade f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n skogen och landskapet i Europa och Nordamerika och knappt alls anv\u00e4ndes som stadstr\u00e4d, gjorde att man p\u00e5 ett antal platser startade stora odlingsprojekt.<\/p>\n

I Europa startade 1928 ett f\u00f6rsta, holl\u00e4ndskt odlingsprogram av de unga forskarna Christine Buisman och Johanna Westerdijk. Denna forskning fortsattes senare av Hans Heybroek vid Dorschkamp Forschungsinstitut fram till dennes pensionering 1992. M\u00e5nga av de almsorter som finns idag i Europa kommer fr\u00e5n detta odlingsarbete. Hit h\u00f6r de mindre resistenta sorterna \u2019Commelin\u2019 och \u2019Groeneveld\u2019 och sorter med medelh\u00f6g resistens som \u2019Lobel\u2019, \u2019Clusius\u2019, \u2019Dodoens\u2019 och \u2019Plantyn\u2019. \u00c5r 1989 kom den h\u00f6gresistenta sorten \u2019Columella\u2019, en pelarform med inrullade blad.<\/p>\n

Ett annat europeiskt almodlingsprogram startades sent p\u00e5 1970-talet av Lorenzo Mittempergher och Alberto Santini i Florens, Italien. Tanken bakom detta var att man skulle kunna utveckla egna resistenta sorter f\u00f6r medelhavsklimatet. Det antogs att inte alla nya sorter fr\u00e5n det holl\u00e4ndska odlingsprogrammet kunde klara det tidvis mycket torra och heta klimatet i Italien. Sorten \u2019Fiorente\u2019<\/a> kommer fr\u00e5n det italienska odlingsprogrammet.<\/p>\n

I Spanien bedrivs ett odlingsarbete sedan 1993 av vetenskapsmannen Luis Gil, som korsar den i Spanien inhemska Ulmus minor med resistensgivande asiatiska almar.<\/p>\n

I Amerika b\u00f6rjade 1937 lantbruksdepartementet USDA att i omfattande f\u00f6rs\u00f6k testa Ulmus \u2019Americana\u2019 av olika ursprung och hitta resistenta tr\u00e4d.<\/p>\n

Vid universitetet i Madison, Wisconsin, startade Gene Smalley ett omfattande odlingsprogram 1957. Man kom \u00f6ver almsorter med ursprung fr\u00e5n hela v\u00e4rlden, vilka testades avseende resistensen f\u00f6r att uppn\u00e5 tv\u00e5 initiala m\u00e5l.<\/p>\n<\/div>\n

\nDels f\u00f6r att hitta en resistent amerikansk alm, dels att dra upp robusta, resistenta, eurasiska almar som \u00e4ven kunde anv\u00e4ndas som stadstr\u00e4d. De f\u00f6rsta framg\u00e5ngsrika odlingsresultaten var sorter som t.ex. \u2019Reverti\u2019, \u2019Reseda\u2019, \u2019Regal\u2019 med till viss del redan medelh\u00f6g resistensniv\u00e5 men \u00e4ven \u2019Sapporo Autumn Gold\u2019 med h\u00f6g resistens.<\/p>\n

Det var endast inympningen av almar med asiatiskt ursprung som resulterade i riktigt h\u00f6g resistens. I sin evolutionshistoria hade de asiatiska almarna under flera tusen \u00e5rs tid haft kontakt med Ophiostoma ulmi<\/em> och Ophiostoma novo-ulmi<\/em> och hade haft tid p\u00e5 sig att utveckla tekniker f\u00f6r att skydda sig.<\/p>\n

\u00c5r 1977 kom Ray Guries till universitetet i Madison och arbetade tillsammans med Gene Smalley, fram till dennes pensionering 1996, i odlingsprogrammet. Under m\u00e4rkesnamnet resista\u00ae finns vissa h\u00f6gresistenta sorter tillg\u00e4ngliga i Europa fr\u00e5n odlingsarbetet d\u00e4r. Hit h\u00f6r sorterna \u2019New Horizon\u2019<\/a>, systersorten \u2019Rebona\u2019<\/a>, sorten \u2019Cathedral\u2019 samt \u2019Rebella\u2019<\/a>.<\/p>\n

Det tredje, stora odlingsprogrammet vid Morton Arboretum i Chicago, Illinois, startades 1972 av George Ware. Morton Arboretum har en mycket stor samling av almar fr\u00e5n olika ursprung med europeiska, amerikanska och asiatiska almar. Publicerade sorter fr\u00e5n odlingsprogrammet \u00e4r t.ex. \u2019Danada Charm\u2019 eller \u2019Morton Glossy\u2019.<\/p>\n

Det skall n\u00e4mnas att det ocks\u00e5 fanns andra odlingsprogram i USA, Kanada, Ryssland och Frankrike, och fr\u00e5n Frankrike kommer t.ex. Sorten \u2019Lut\u00e8ce\u2019.<\/p>\n

Det finns inget annat tr\u00e4dslag d\u00e4r lika mycket odlingsarbete har lagts ned. M\u00e5nga framst\u00e5ende vetenskapsm\u00e4n har \u00e4gnat hela sitt arbetsliv \u00e5t forskning runt almsjukan och \u00e5t s\u00f6kning efter resistenta almar. Idag finns det m\u00e5nga almsorter med god resistensniv\u00e5 tillg\u00e4ngliga, och s\u00e4kert kommer de att bli fler framgent.\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fr\u00e5n forskning till \u00f6vning   I b\u00f6rjan av 1900-talet hade almen till stor del f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n skogar och landskap, och […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":6,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"template-full-custom.php","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4296","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/resista-ulmen.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4296","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/resista-ulmen.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/resista-ulmen.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resista-ulmen.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/resista-ulmen.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4296"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/resista-ulmen.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4296\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/resista-ulmen.com\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4296"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}